Stridsklubban är ett kast- och slagvapen, i den enklaste formen är det en träpåk. Den kan också tillverkas av andra material, vara försedd med ett klubbhuvud, eller vara urholkad och fylld med exempelvis bly. Stridsklubban har ett huvud vilket är tyngre än den ände man håller i, detta är för att öka kraften i slaget. Denna typ som var tjockare i ena änden var mycket effektiv och kallades för baculus. Klubbor med ett huvud av sten är, vad man tror, den äldsta typen av vapnen som tillverkades för att användas just i strid.

Stridsklubban har använts i många år

Eftersom en stridsklubban är effektiv har den långt tillbaka i tiden använts i olika folkuppbåd och bondekrig. Under första världskriget använder den till skyttegravsstrider. I stilla havets övärld, fanns ett extra rikt kultur av just skurna träklubbor. Det finns även klubbor tillverkade av horn som är bevarade från den äldre stenåldern. Kring 3500 f.Kr använde man i Mellanöstern klubbor med ett huvud av bland annat porfyr och kalksten. Även om en stridsklubba låter som ett vapen för de forna tiderna kan man läsa att stridsklubbor används ännu. I våras rapporterades det om en man som stoppats med en stridsklubba, en så kallad morgonstjärna och ett baseballträ, i sin bil. Mannen fick böter då han haft vapen på allmän plats.

Den så kallade morgonstjärnan

Morgonstjärnan eller spikklubban tillhör medeltidens vapen inom kategorin krossvapen. Den har ett skaft av metall eller trä. Slaghuvudet var ofta ett metallklot med spetsar, det var också vanligt med en lite längre spets på klotets överdel. Eller så var slaghuvudet av hårt svarvat trä med en lång spets upptill, som liknade en syl. Spikklubban användes främst till en början, som många andra typer av krossvapen, av riddare som stred mot andra riddare. Dessa var skyddade av hårda och svårgenomträngliga metallrustningar som krävde vapen med styrka. här kan man läsa om olika typer av vapen som använts genom tiderna. I Sverige användes spikklubban eller morgonstjärnan som en symbol för folkuppror och bondehärdar. Exempel på sådana är det så kallade morgonstjärneupproret i Närke år 1653.